spmh

Ja som ni ser på rubriken så flyttar jag och andreas imorgon. Så denna vecka har varit jätte stressig och jag ber om ursäkt till alla jag har lovat ringa & umgås med. Men jag har varit helt slut och totalt glömt bort. Men sen vet ju alla som känner mig att jag är så otroligt slö av mig så minska lilla stress så håller jag ju på att dö. Det sämsta med flytten är väl att jag kommer inte ha tillgång till internet ett tag tills vi har beställt och det har börjat fungera. Som ekonomin ser ut nu så är den väl inte så bra men det är väl med tanke på att v i köpt så mkt nya saker, vi ska fylla kylskåpet / frysen m.m

Sen så pratade jag med pappa igår och hans har fått ett erbjudande av PT så  jag och andreas ska få Piteå tidningen en hel månad gratis. Sen får man välja om man ska fortsätta eller inte ( så jag hoppas jag inte blir allt för van med tidningen ) och sen fick jag även veta att han ska hjälpa mig och adde att flytta imorgon, vilket kändes skönt på ett sätt. Det andra sättet ska man väl inte ta upp. Men jag hoppas allt går som det ska, men med min och addes otur, så vad väntar oss? För om jag ska vara ärlig så har allt nästan gått käpp rätt åt helvete..

Kommer även bli jobbigt att lämna Mamma, även fast jag vet att jag är redo så känns det ändå hemskt. Men det är väl den där "kontrollen" jag alltid haft som jag måste släppa taget om, och kontrollen gjorde mig trygg förut så jag antar väl att det kommer kännas tungt. Men mamma är ju alltid mamma eller hur? Så hur dåligt / bra det ändå har varit så kommer jag ändå att sakna henne. Den jag mest är rädd för är väl att tappa kontakten med hon, så som jag gjort med pappa eftersom jag inte har bott där nånting. Men förmodligen är jag bara nervös och det är därför jag tror massa saker osv. Men om jag ska vara ärlig så blir jag livrädd av flytten !

Aja, jag har aldrig haft en sån där super happy familj, så vad gör det ens? egentligen om man tänker efter?
men hur mitt liv än har varit så har Mamma ändå funnits där, på ett eller annat sätt, Jag älskar dig, Adjö !

Nu känner jag ingen motivation längre. Självklart ska det komma en fucking jävla motgång nu när jag försökt se så framimot detta jävla år. Jag känner mig på jätte dåligt humör och tyvärr kommer det gå ut över alla idag. Men utöver detta så kommer det bara mer och mer problem som jag inte vill eller orkar tänka på men som självklart dyker upp. Det finns faktist ingen som förstår egentligen, folk säger att dom gör det men när sanningen är framme så fattar dom ingenting. Folk tror jag berättar allt för dom, speciellt mina nära och kära, men det finns tusentals hemligheter som bara jag vet för om jag berättar dom så blir dom till verklighet och så länge jag skyddar mina hemligheter så kan dom inte såra mig heller. Jag ser mig själv som en stark person, eftersom jag sällan bryter ihop, men det känns just nu att jag är väldigt nära och när den dagen kommer då vill inte ens jag leva. Hur många människor har jag inte försökt prata med om detta? flera hundra, men ingen verkar lyssna, ingen verkar vilja hjälpa, så varför ska jag ens fortsätta kämpa? jag vet inte ens varför jag kämpar för att hålla huvudet högt. Men när jag inte kommer på fler anledningar än vad jag redan har, så vad gör man då?

På fredag flyttar jag, då kommer den dagen jag alltid har väntat på, men vad händer sen då ? alla saker som gör mig livrädd kommer jag få ta itu med, alla saker som är sanningen har jag sett som lögn, men kommer jag vara tvungen att öppna mig? I några veckor nu har jag grubblat och grubblat, jag har tillochmed varit elak mot min egen mormor, jag har varit elak mot mamma, och jag vägrar att ringa upp eller fara och hälsa på pappa, men jag känner mig så sviken, Och det är synd att ingen förstår, men innerst inne tror jag inte att jag förklarat allt. Men jag menar hur roligt är det att berätta för sina nära och kära hur man mår? och varför man mår så, och berätta att man har mardrömmar sen barndomen och att man inte har nån trygghet in i framtiden. Jag vet att många säger till mig ; jag finns alltid här för dig, men det räcker inte, det tar inte bort min ångest och min rädsla, det får mig inte heller att sluta spy av tankarna, det får mig inte att vilja bara lägga mig ner och skrika.

Mina motgångar ser jag som erfarenheter, men även fast en motgång kan vara bra så känner jag mig så sliten. I början känner man alltid att allt är omöjligt men i slutändan så blir allt mycket bättre. Men detta har ingenting egentligen om min motgång idag utan detta handlar väl egentligen om hela mitt liv, alla rykten, alla sanningar, alla skrik m.m

Jag vet inte hur jag ska ta mig till, jag vet inte vad jag ska göra, jag  vet bara en sak .... att detta måste jag klara för mig själv, och klarar jag inte det, då är detta slutet för mig. Tack & adjö

På fredag flyttar jag och andreas. Så just nu är det väldigt stressigt med tanke på att det är egentligen meningen att vi skulle flytta den 1 oktober men hon som har våran lägenhet ringde idag och sa att vi fick flytta in tidigare. Och det kommer bli så skönt, speciellt med flyttningen, för hade vi varit tvungna att flytta in den 1 oktober så hade det varit ännu värre med tanke på skolan, men nu har man hela helgen på sig att fixa och trixa :) såå nästa vecka, då bor jag i en egen lägenhet :) tillsammans med min käraste, så nu är vi snart äkta sambos, nog för att vi bott tillsammans med varandra i 1 år & 6 månader, men nu utan mammi.

Idag klippte jag lugg :) vad tycks? jag själv tyckte det vart gode bra. Speciellt rätt bra eftersom det var jag som klippte den, dock så är den väldigt ojämn men det skiter jag fullständigt i ( snyggare ojämn än jämn ) tycker iaf jag. Sedan toppade jag även håret och där vart det också väldigt ojämnt ( men det syns inte )

Här har ni en bild !

Jag kan inte förstå hur man kan välja bort en vän på grund av en flickvän/pojkvän. Jag menar hur jävla dum kan man vara ? och tro att det är det rätta beslutet. Det finns några av mina förredetta vänner som valde bort mig på grund av deras pojkvänner, vissa hade helt enkelt inte tid eller vissa trodde annat om mig. Men senare när det har tagit slut mellan dom så har den personen kommit fram till mig och bett om ursäkt. Ofta så har jag bara ignorerat personen och aldrig förlåtit. Dom jag har förlåtit har haft en jävla tur och då är det ett tecken på att jag inte vill eller kan vara utan personen. Men skulle det hända en gång till att den personen gör så mot mig så är det kört, och då menar jag helt kört!

Men att se att någon annan gör detta mot mina kompisar gör mig också väldigt förbannad, speciellt om jag känner personen ganska så bra. För om man måste välja  bort en vän på grund av att den personen inte litar på sin flickvän/pojkvän är ju bara löjligt. Vad kommer att förbättras egentligen? ingenting. För om man inte kan lita på personen man är tillsammans med så kommer inte förhållandet heller att funka. och det borde du väl egentligen redan veta?

Och självklart i detta läge så står jag bakom min bästa kompis, finns ingen chans i världen att jag skulle tycka det du nu har gjort är rätt. Och jag hoppas du kommer ångra detta beslut, och det vet jag du kommer..  Men du förtjänar inte hennes vänskap..

Godmorgon kära läsare !
Min morgon var inte så speciell kul. Jag vaknade klockan 8 pågrund av att min jävla katt började skrika i hela lägenheten, och ni som vet hur han är vet även att han låter som ett spädbarn men typ 100 gånger värre. Och eftersom vi håller på att flytta och knappt har några möbler så ekar det som satan. Så för att få sova lite till var jag tvungen ta in han i sovrummet och försöka få honom att somna ( och det gick bra ) iaf en stund, sen ville han ut igen.

Igår var jag även förbi jenny med lillen, fan han hade ju 3 bruttor där så han var helt förvirrad och galen.haha ! och ingen av dom ville ha han precis så jag vet itne hur många gånger han försökte sätta på dom.så idag har han ett litet klösmärke på nosen men inte så farligt. Vi fick oss iaf ett gott skratt, så som han försökte. Och på vägen hem skrek han som fan, var jävligt pinsamt när det var folk som gick förbi man kan ju fan tro att man har misshandlat katten eller nått.

Hur som helst, satt jag och funderade igår och kom fram till att jag vill göra nånting åt mitt hår.
det ser så tråkigt ut nu och jag är så oehört less. Så det jag kommit fram till nu är att jag funderar på att klippa lugg, vad tror ni om det ? var väldigt länge sen jag hade det men jag vill ha en nyare frisyr.så ska ringa till sofia och höra om hon kan klippa, för då ska hon få göra lite mer också.

Hej kära läsare ! :)
nu har jag fattat lite mer om hur man designar sin blogg så jag kommer att
hålla på att fixa och trixa ( så bli inte förvånade om sidan strular ) eller om det
ser förjävligt ut ! :)