spmh

Igår var jag och hälsade på min mamma, egentligen var väl den största orsaken att jag var tvungen låna hennes telefon och ringa angående lokalen. Tyvärr så hyrde dom inte ut den under vintern vilket var tragiskt. Hur som helst så hade jag och mamma jätte trevligt. Vi friterade lite strips till middag och såg Lotta på bråkmakagatan på tv, jag tror inte vi skrattat tillsammans så mycket på länge.Även fast hon var väldigt sjuk så höll hon humöret uppe för min skull vilket kändes bra. Sen vi flyttat ifrån varandra så har vi inte haft så mkt kontakt så det var väldigt roligt att umgås med henne en stund. Hur som helst så ringde jag mormor idag och frågade vad hon gjorde, hon berättade även att hon hade pratat med mamma tidigare och att mamma berättade för henne att hon hade gråtit när jag hade farit. Hon har sagt till alla att hon saknar mig så mycket och att hon har så stor seperationsångest. Jag vart väldigt rörd när mormor sade det eftersom jag trodde verkligen inte hon saknade mig så mycket, så jag ringde upp henne och frågade vad hon gjorde, och då bestämde hon sig för att hon och kompis ( hennes katt ) skulle komma och hälsa på mig idag ( VILKET HON GJORDE ) hon berättade även då för mig att hon hade varit så ledsen igår när jag farit hem och att vi måste träffas och prata mer än vad vi gör nu. Hon visade även idag att hon verkligen bryr sig, och med tanke på att jag alltid haft den känslan att hon vill bli av med mig, att jag bara står ivägen från henne, den känslan försvann idag och mitt hjärta lättnade.Visst jag och mamma kommer verkligen inte jämt så bra överens men denna känsla som jag fick av henne idag, den känslan kommer jag ta vara på så länge jag bara kan.

Så vi får bara hoppas att framtiden med henne fortsätter så här och att den olyckliga tiden försvinner, för mamma är ju alltid mamma eller hur ?